Runebergskällan i Ruovesi i korsdraget mellan natur och kultur

Perspektiv på litterär turism och landskapsekologi

Abstract

Artikeln utforskar Runebergskällan i Ruovesi med avstamp i litterär turism, landskapsekologi och litteraturvetenskap. Under åren 1825–1826 arbetade J. L. Runeberg som informator på Ritoniemi gård i Ruovesi och källan, som är belägen på mark som tillhörde herrgården, har i den senare receptionen gärna tolkats som impulsgivare för författarens kända dikt ”Vid en källa”. På 1870-talet anknöts en legend till källan enligt vilken en svan, på diktarens dödsdag, skulle ha landat på platsen och sorgset sjungit vid källan. Vidare relaterade legenden dikten ”Svanen”, en annan av diktarens populära verk, till samma plats vilket innebar att källan började etableras som en sevärdhet och en plats för Runebergskulten.  Insatsen lyckades och källan har under hela sin historia varit ett populärt mål för litterär turism i det finska Inre Finland.

Det har ändå funnits förväntningar på att nationalskaldens minnesplats borde ha vissa estetiska egenskaper som en källa i naturtillstånd saknar. Detta har lett till att källan utsatts för åtgärder som varit skadliga för den. I och med att källans naturtillstånd under årtiondenas lopp försämrats uppfylls heller inte längre de förväntningar – framkallade av Runebergs dikter – på en källa som speglar molnen på himlen. Inom det restaureringsprojekt av källan som förverkligades på 2020-talet var man tvungen att fundera på hur man på ett hållbart sätt skulle förena naturens välmående med de kulturella förväntningarna kring en sevärdhet för litterär turism som även är ett naturskyddsområde.

Artikeln utforskar källans historia och nuvarande situation utgående från litterär turism, Runebergskulten och landskapsekologi. Den bidrar med nya perspektiv på Runebergskulten, kring utmaningarna med litterär turism och sårbarheten i källornas ekosystem. Samtidigt söker artikeln utvidga diskussionen kring litterär turism som anknyter till Runeberg.