Det förflutna kontrolleras genom arkiven

En arkivaries tankar kring minne, identitet, makt och tillkomsten av Svenska litteratursällskapets arkiv

Abstract

I essän diskuteras hur arkivinstitutionernas skenbart neutrala roll börjat ifrågasättas och problematiseras under de senaste trettio åren. I samband med detta har också synen på arkivarien förändrats från en passiv bevarare till en aktiv arkivaktör som medverkar när det samhälleliga minnet utformas. Tillkomsten av Svenska litteratursällskapet i Finlands arkiv i slutet av 1800-talet placeras in i sin samhälleliga kontext som en social konstruktion med ideologisk underton. Riktlinjerna för insamlingen och urvalet av vad som skulle bevaras i arkivet som svenskt kulturarv bestämdes inte av arkivarierna utan av medlemmarna i sällskapets styrelse, som kunde kontrollera bilden av det förgångna genom att styra vad som togs tillvara för forskningen. Litteratursällskapets arkivsamlingar fick en symbolisk betydelse då det utvalda och bevarade materialet i arkivet kunde användas som en resurs vid skapandet av en gemensam svensk identitet i Finland i början av 1900-talet.
I slutet av essän diskuteras behovet av transparenta urvalsprocesser och dialog med det omgivande samhället för att arkiven i dag och i framtiden ska kunna stöda olika samhällsgrupper i deras minnesproduktion. Arkivens makt att kontrollera kunskapen om det förflutna innebär samtidigt ett stort ansvar för att säkerställa att alla grupper i ett samhälle i ständig förändring får sin röst hörd i arkiven på sina egna villkor.