Några synpunkter på det historiska innehållet i Historiska och litteraturhistoriska studier

Abstract

Svenska litteratursällskapets årsbok Historiska och litteraturhistoriska studier (HLS) har sedan 1925 innehållit historiska bidrag med ett mångsidigt innehåll. Redaktionen har valt att ge en vidsträckt definition åt begreppet historia, vilket har medfört att HLS innehållit kultur- och personhistoriska studier av olika slag, men också bidrag som behandlat mera specifika ämnen som till exempel skolhistoria, arkeologi och genealogi. Inom sällskapet uppmärksammades behovet att utge levnadsteckningar tidigt och tillsammans med olika personhistoriska bidrag har dessa intagit en framträdande plats också i HLS.  

Årsbokens medarbetarskara har omfattat företrädare för de historiska vetenskaperna men också till exempel lärare, bibliotekarier och författare. Medarbetarna har bestått av en mera omfattande krets än vad som var fallet i den mera professionellt inriktade Historisk Tidskrift för Finland.

Avsikten med bidraget är att med hjälp av exempel försöka beskriva några av de teman som varit föremål för behandling i de historiska bidragen i HLS. Under 1920- och 1930-talen ville flera författare fästa uppmärksamhet vid den liberala idétraditionens framväxt under senare delen av 1800-talet. De liberala idéernas spridning uppmärksammades både i studier om den skandinavistiska rörelsen och i de presshistoriska bidragen. Årsboken har också innehållit flera personhistoriska studier som belyst förhållandena inom centralförvaltningen och vid universitetet i Finland fram till självständigheten.

Det historiska innehållet i HLS har fortsatt att vara mångsidigt också under de senaste decennierna.  Artiklarna i HLS har sedan 2014 genomgått samma slag av kollegial granskning som i övriga vetenskapliga publikationsserier. Detta har bidragit till att en större andel av studierna än tidigare tillkommit inom forskningsprojekt eller haft anknytning till författarens avhandlingsarbete.