Illuminationer som uttryck för glädje och underdånighet i finska städer före 1809

Abstract

Den här essän redogör för bruket av illumination i finska städer före 1809. Det rör sig om en lång historisk kontinuitet där ljuset kommunicerar glädje och vördnad vid såväl religiösa som sekulära högtider. Illuminering av de viktigaste byggnaderna eller "hela staden" på helgdagar, blev vanligt i Europa på 1700-talet, och var ett sätt att utnyttja ceremonier politiskt för att påminna undersåtarna om deras regenter genom skapandet av en minnesvärd upplevelse för deltagarna.

Om man utgår från de rapporter som skickades till tidningarna var det viktigt att framhäva firandets enighet och upplevda glädje, och illuminationerna kommunicerade bådadera. På kungligheternas bemärkelsedagar lockade ljuset ut de flesta stadsborna på gatorna där man annars undvek att röra sig i vardagskvällarnas mörker. Förutom ljuset erbjöds även anslående lyktformationer, transparanger och fyrverkerier som förmedlade symboliska budskap med vanligt förekommande referenser till regenten. Det fordrades både gemensamma och privata resurser och besvär som var uppenbara för alla för att skapa en delad upplevelse. Resursanvändningen kunde ifrågasättas även i offentligheten, men att sluta med den inrotade illuminationstraditionen tycks ha varit svårt. Den välgörenhet som framhölls som alternativ hade direkt påverkan på en avsevärt mindre del av stadens befolkning.